od.arkivet

Som ett träd redo att vältas, står jag här. Har ingenting emot ringarna som skvallrar om min ålder, linjerna under ögonen som skvallrar om mer än åldern på samma sätt som det som gömmer sig bakom mina blåa blickar. 

Åren har nästan gjort mig farlig? Allting känns farligt nu? Farligt kul. Kittlande farligt. Spännande. 

Det växer ingen mossa än, men det finns gamla hjulspår, slitna spår som är redo att sköljas bort. Sköljas bort av floden som jag hör närmar sig, den finns där, och den välter gamla träd som mig. 

Men jag är för full av liv, kanske för full av mig själv vissa dagar. Fylld av det som ekar, fylld av det som alltid kommer skrika efter det som ingen annan ännu hört talas om.