od.arkivet

Den nostalgiska ådran drar i min nacke, i mitt hår och tvingar mig öppna dörrar jag lämnat på glänt för framtidens möjliga längtan att fly. Fly i tanken, i sommaren, fly i natten. Fly dåliga vanor genom att inte fly från mörkare minnen och dåligt väder. 

För en gångs skull drömmer jag inte om vad som har varit utan om vad som kan bli. Försvagar den annars ständigt tillbakablickande pulsen i mig, både vaken och sovande tvingar jag mitt drömmande hjärta att klappa för alla av framtidens osynliga vägar istället för dom jag aldrig tog. 

ZB med hans munspel och trummor fyller mig som om ingenting annat någonsin har hörts av mina öron. Kvällar i Italien stillar mig, de knackiga grenar som har börjat växa ut från min annars helt vanliga kropp knoppar.